Nucköhalvön (fd. Paskleps kommun) är beläget mellan Ormsö i den västestniska skärgården och Sutlep på fastlandet. Förr bestod Nucköhalvön av ett flertal mindre öar (bland andra Ramsholm, Gutanäs och Lyckholm) ,som senare på grund av landhöjning och uppgrundning smälte samman till den nuvarande halvön. Nucköhalvön präglas av flacka, bördiga jordbruksmarker, djupa skogar och vasskantade, långgrunda stränder. Slingrande landsvägar binder samman de små byarna, som på några håll bevarat delar av sin gamla miljö. Den svenska bebyggelsen på Nucköhalvön härstammar troligen från tidig bronsålder, varifrån man kan spåra en obruten bebyggelse genom vikingatiden fram till våra dagar. I modern tid har många av Nucköhalvöns byar haft en blandad svensk och estnisk befolkning. De flesta av Nuckös svenska invånare flydde under andra världskriget över havet till Sverige. Nuckö försvann bakom järnridån, och nya invånare flyttade in i de tomma husen. Området förklardes som sk. gränszon, och alla besök till området övervakades strängt. Sovjetväldet infördes, med deportationer, arresteringar och brutalt förtryck. Kolchossystemet, det allmäna förfallet och vanvården ledde till att de flesta av de ursprungliga miljöerna i det uråldriga jordbrukssamhället förstördes på bara några få årtionden. Efter Estlands befrielse från den ryska ockupationen är Nuckö idag en fredlig, fridsam bygd där man värdesätter sin historia. I dagens Nuckö Kommun (som till ytan omfattar de tidigare kommunerna Sutlep, Pasklep och Rickul) bor cirka 900 invånare, varav ungefär 6% betraktar sig som svenskar. Den nutida befolkningen sysselsätter sig till största del med jord- och skogsbruk. Här finns bland annat Nuckö Gymnasium med undervisning i svenska, och många Nuckösvenskar har återfått mark och kunnat bygga sommarhus i området.